gemenerochversaler.blogg.se

Fakta/ verklighet

Jag har använt mig av en del fakta om hur det var på 1900-talet, till exempel kollade jag upp hur det var i Sverige under den tiden med hjälp av böcker, jag läste lite på ne.se och jag fick också en del inspiration från Emil i Lönneberga. Eftersom jag skriver om en tjej som blir bortgift ville jag för det första kolla upp när och om ungdomar blev bortgifta i Sverige, och hur det i så fall gick till. Dessutom ville jag veta vilka namn som var ganska populära under 1890- och 1900-talen, så att namnen jag valde på mina personer var trovärdiga.

Till skillnad från Per J Anderssons bok är min huvudperson inte verklig, vilket gör att jag kunde hitta på mycket, medan hans funderingar mer handlade om formen på berättelsen. Han kunde dock ta reda på exakta fakta och en exakt verklighet i Indien, vilket jag inte har kunnat göra eftersom jag inte kan resa tillbaka i tiden, även om jag har försökt hitta fakta på internet och i böcker. Om jag hade skrivit om andra världskriget till exempel, hade det förmodligen varit lättare att hitta mycket fakta, eftersom det finns väldigt många böcker och mycket information om denna tid. Men hur kom jag fram till min idé? Precis som Anna Fredriksson hade gått runt och funderat mycket på styvfamiljer, har jag gått runt och funderat mycket på det här med bortgifte. Så när vi skulle skriva en historisk roman tänkte jag mycket på historiska händelser som jag tycker är intressanta, till exempel andra världskriget och 50-talets Sverige. Jag tycker konflikten mellan rika och fattiga är intressant, och så tänkte jag på hur man kan få fram detta och så vidare, och till sist hade jag idéen om bortgifte i 1890-talets Sverige. Så min idé växte fram efter hand, dock visste jag inte vad jag skulle ha för inre konflikter och så vidare. För precis som Jan Arnald sa i sin artikel; ”...jag tänkte att jag ville skriva om det där, men jag visste inte hur.” Det var samma sak för mig, för jag ville skriva om bortgifte på något sätt, men hur? Jag kunde ju inte bara skriva om det, utan jag ville ha en större konflikt. 

Miljön

Exempel på speciella miljödetaljer från denna tid är bland annat husen, med farstutaket som Heidi kliver ner på. Även sådana saker som att deras piga Emma står och diskar för hand är viktigt, eftersom de tar in vatten från brunnen. Framför allt tror jag att just personerna är viktiga för att visa vilken tid det är, eftersom de lever i miljön. Till exempel kläderna de har på sig, och kanske även sättet de tänker på och pratar. Att Heidi och hennes familj har pigor och drängar är också viktigt för att förstå vilken tid det är.

Man får också veta att de har en vagn, och därmed förmodligen ingen bil trots att de är ganska rika. Det visar att vi är ganska långt bak i tiden. Jag fick många av mina idéer om hur det ser ut hemma hos Heidi från Astrid Lindgrens ”Emil i Lönneberga”, eftersom den utspelar sig i början på 1900-talet. Då åkte de med häst och vagn, de hade en soppskål, de gick till kyrkan om söndagarna, de hade husförhör (vilket försvann efter sekelskiftet 1899-1900), de lagrade mat på ett visst sätt och så vidare. Lite sådana saker är avgörande för att man ska förstå vilken tid det handlar om. I min roman skulle jag dessutom ha kunnat baka in fler detaljer längre fram.

Första meningen

Min första mening är ”jag visste att det hade varit på gång ett bra tag nu”, och denna mening har jag för att fånga läsarens intresse. Jag tycker att den meningen kan fånga intresset genom att man ställer sig en del frågor: till exempel ”vad hade varit på gång ett bra tag?” och ”hur visste personen det?” och så vidare. Dessutom ville jag att den första meningen skulle leda in på nästa mening och nästa stycke på ett bra sätt, så att det känns som om meningarna hör ihop. Då blir det ett bra flyt i texten, och det blir svårare att sluta läsa. Så jag ville att läsaren direkt skulle hamna i situationen, och även att man skulle förstå lite hur Heidi är som person.

Gestaltning

Framför allt känslor försöker jag få fram genom gestaltning, till exempel:

”Vi satt vid köksbordet den kvällen då det hände. Jag, min mor, min far och Henrietta: den enda av mina syskon som fortfarande bodde hemma. Emma hade precis dukat undan soppskålen och allt porslin, och stod nu och diskade så tyst som möjligt.”, ”Mitt hjärta stannade och mitt andetag fastnade i halsen; jag visste det. Jag hörde en tallrik plumsa ner i diskvattnet, innan Emma började slamra högre med porslinet och besticken än tidigare. Henrietta var istället den som fick ge den önskade reaktionen.” Först står det att Emma försöker diska så tyst som möjligt, och då förstår man att hon inte vill dra uppmärksamhet till sig, men i det andra exemplet står det att hon börjar slamra högre med porslinet och besticken än tidigare efter att hon tappade en tallrik i vattnet. Då kan man förstå att hon har tjuvlyssnat (eftersom hon tappade tallriken av förvåning), och kanske även att hon är generad över att de förstod att hon tjuvlyssnade. Dessutom kan man förstå vad Emma har för ”ställning” i Heidis familjs hem, eftersom Emma diskar istället för att sitta med vid köksbordet när familjen pratar.

”’Ska du gifta dig?’, sa Johan så utan förvarning att jag nästan trillade av stenen jag satt på. Jag hade fortfarande lyssnat efter nästan ohörbara ljud inne i skogen, och var inte beredd på hans klara röst så nära mig.’Vad är det med det då?’, sa jag onödigt hårt och medan jag rätade på ryggen skakade jag bort vatten från mina händer.”Av sammanhanget förstår man att hon först blir förvånad över frågan, men när hon svarar är hon irriterad och tycker att han lägger sig i saker han inte har med att göra.

Dialog

Jag försöker tänka mycket på sådant som att det är viktigt att dialogen för handlingen framåt och att den ska kännas naturlig. Det är svårt, eftersom dialogen inte heller får bli för talspråklig. Dock tycker jag att det är svårt att få till det som många författare, till exempel Mats Kempe och Michela Murgia, får till i sina berättelser, att dialogen säger så mycket mer än vad som faktiskt sägs högt, men när man funderar och reflekterar så förstår man mer. Jag tycker att dialogen är bland det intressantaste i en berättelse, för den avgör mycket och kan visa hur personer är utan att man behöver skriva det rakt ut. Från början hade jag nästan bara direkt dialog med citationstecken, men ofta är det indirekt tal i texter också, så jag har försökt använda mig av det med. Till exempel: ”’Synd att man inte är tillräckligt rik för de där snobbarna’, suckade den andre. ’Annars ska väl den yngsta snart gifta sig också.’ En av gestalterna instämde, och sedan sa han med lägre röst att de måste fortsätta. Den andre personen verkade nicka, och de trampade iväg genom skogen.”. Kristin Marja Baldursdóttir gör det här med indirekt tal på ett snyggt sätt, men jag tycker det är ganska svårt eftersom jag inte har gjort det så mycket. Det är därför något jag kan öva på när jag skriver texter i fortsättningen.

Om man bara har direkt tal, alltså bara vad personerna säger och inget om vad som händer runt omkring, kan det också bli ganska enformigt och platt att läsa. I den delen då Heidis föräldrar berättar för Heidi om att hon ska gifta sig, hade jag mest bara med vad de sa först, men efter hand lade jag till mer och mer detaljer för att scenen skulle kännas mer levande. Till exempel: ”’Vi har pratat med Erik Andersson från byn’, fortsatte far, med en knappt märkbar skärpa. Som för att stoppa mig från att säga någonting. ’Och han har bett om din hand.’ Mitt hjärta stannade och mitt andetag fastnade i halsen; jag visste det. Jag hörde en tallrik plumsa ner i diskvattnet, innan Emma började slamra högre med porslinet och besticken än tidigare. Henrietta var istället den som fick ge den önskade reaktionen.’Åh, han är så stilig’, sa hon och slog ihop händerna.” Delen då Heidi uppmärksammar Emmas diskande är för att när man gör någonting är man kanske inte helt och fullt koncentrerad på det som kanske är mitt framför en, man har ofta inte ett tunnelseende, utan man reagerar ganska mycket på det som händer runt omkring en.

Historiens början

Vi kommer in i berättelsen där huvudpersonen Heidi precis har fått reda på vem hon ska gifta sig med, och när hon för första gången verkligen pratar med Johan. Detta ville jag ha med för att man direkt skulle komma in i konflikten och förstå en del om vad det handlar om. Första kapitlet är viktigt för att man ska orka fortsätta läsa, och då är det bra om det händer ganska mycket redan från början: in media res. Dock börjar jag inte helt mitt i heller; jag funderade ett tag på att börja när Johan och Heidi redan var kära och sedan göra tillbakablickar, men jag tyckte att det skulle vara intressant att börja historien när Heidi och Johan börjar prata med varandra lite. Om man får följa med från början i deras relation kanske man får ett annat sorts förhållande till dem, man kanske ”lär känna dem bättre” då. Om jag hade börjat mitt i, när Heidi och Johan redan var kära, hade det kanske blivit spännande, men det kan vara så att man inte hade känt samma känslor för dem och deras situation då eftersom man inte hade varit med från början och vetat vad de hade gått igenom (även om man skulle fått reda på det senare). Men som jag nu skrev, tänker jag att det ändå skulle bli en del tillbakablickar så småningom i romanen, från tiden då Heidi föraktade tjänstefolket.

Framsidan

Först och främst har jag titeln ”Under månen” eftersom det är ”under månen” som Heidi och Johan pratar på riktigt för första gången (det som händer i kapitel 1). Utöver det så träffas oftast Johan och Heidi på nätterna, eftersom alla andra sover då. Därför kan man säga att deras värld är under månen, istället för under solen. Dessutom vill Johan se månen från någon annan plats i världen, och därför tyckte jag att titeln ”Under månen”, passade ganska bra. Det är också därför jag har en bild på en måne och en mörk himmel på omslaget. Dessutom är det en ganska ledsam berättelse, och därför passar det bra med en mörk framsida. Jag funderade på ett annat omslag från början: med en åker, en ensam skepnad på den och sedan en måne på himlen. Dock hittade jag ingen riktigt bra bild som stämde in på de kraven, så jag tänkte att den bilden jag till slut valde var den bästa. I och med att jag har den framsidan som jag har, så ville jag att man skulle känna att man såg samma sak som Heidi såg när hon står på åkern i det första kapitlet. Då kan man kanske också känna att det är en ”jag-berättelse”. Om det hade varit en skepnad på en åker kan det vara så att man hade fått känslan av att det var en berättelse berättad ur tredje perspektiv (vilket jag också hade tänkt från början, se fråga 9). I responsen fick jag höra att hon nästan kunde se miljön runt omkring det som är på omslaget, vilket jag tyckte var bra. Då får man som läsare själv fylla i hela bilden med sin fantasi.

Placeringen av den ljusa texten ”Under månen”, passade ganska bra just under månen, så där valde jag att sätta den. Jag tycker också att det var snyggt att ha texten vid det lilla molnet. Titeln ”Under månen” får betydelse både bokstavligt på framsidan och metaforiskt i berättelsen. Stilen jag har valt, ”Nanum Myeongjo”, tycker jag är väldigt fin och dessutom har den små ”fötter” som får bokstäverna att sitta ihop mer och därmed gör det lättare att läsa. Jag valde ljusgråa bokstäver för att de skulle synas bra, men de är inte helt kritvita, för när jag provade det så blev det lite för stark kontrast. Och för att minska kontrasterna nu, så sänkte jag bildens opacitet till 90%. Jag också skrivit mitt namn på framsidan, för författarens namn står alltid på framsidan på ”riktiga” romaner.

Från början hade jag baksidestexten och framsidan på samma sida, för jag hade tänkt vika papperet på mitten och gjort en liten bok. Problemet var bara att skriva ut själva kapitlet så att det blev ett häfte, så därför skrev jag ut hela A4-papper istället. Jag funderade också på att ha en framsida i liggande A4-format, och en baksida i liggande A4-format, just för att få både en framsida och en baksida. Då blir det inte riktigt lika snyggt, men eftersom jag inte vill ha baksidestexten på framsidan så får det bli så. Jag har kapitlet på liggande A4 med två spalter, för att det ska se ut som riktiga boksidor. Jag har stilen Times New Roman, storlek 12, eftersom det är en stil som är enkel och behaglig att läsa.

Ändringar

Första meningen är något jag har ändrat flera gånger. Innan jag valde den första mening, och det första stycke, som jag har nu, hade jag en liten beskrivning där Heidis mamma frågar sin dotter vad det ska bli av Heidi medan hon sätter upp hennes hår, och att Heidi spelar lite piano, mot sin vilja men på order från sin mamma, och hur Heidis far behandlar drängen. Detta hade jag med för att visa hur de levde och dessutom ge en vink om Heidis upproriska tankar. Dock blev detta lite ”långsamt” och inte riktigt som jag ville ha det, så jag tycker att den första mening jag har nu är lite mer effektfull och intresseväckande. Dessutom kommer det jag ville säga i min förra inledning fram ändå, senare i kapitlet.

Så jag har ändrat min inledning en massa gånger, men också vad som ska hända. Jag ville göra anspråk på ännu en konflikt i min berättelse under första kapitlet, som hade en liten betydelse för stunden men som får en annan betydelse senare i berättelsen, och därför placerade jag de två männen i skogen den där natten. De två männen var inte där från början, istället hade jag en annan konflikt, men jag tyckte att den som jag har nu kan bli mer intressant, spännande och hemlighetsfull. Dessutom, när jag har redigerat min text, har jag till exempel försökt tänka på att lägga in mer gestaltningar, förbättra formuleringar, hitta synonymer till ord och inte upprepa samma ord för ofta. Till exempel, i följande stycke la jag till lite vad Heidi såg på vägen till åkern: dels för att man skulle få en mer tydlig bild av vilken tid det var, och dels för att det skulle bli en bättre övergång från stycket ovanför. ”Jag gick långsamt över gräset, förbi hästhagen och ladugården, förbi vagnen som vi alltid brukade åka i till husförhöret om söndagarna, förbi tjänstefolkets stuga och vidare in i en skogsdunge innan jag till slut kom fram till mitt mål: åkern.” För att få mer djup i scenen har jag också försökt få med avgörande detaljer runt själva huvudscenen som utspelar sig, som jag nämnde innan i samband med frågan om dialoger.

Jag har också ändrat berättarperspektiv i min historia, för först hade jag tänkt skriva i tredje person, ur Heidis perspektiv. Men jag tycker att det är ganska spännande att skriva i jag-form eftersom man ”i verkliga livet” faktiskt inte vet vad andra känner och vad som händer där man inte är om inte någon berättar det för en. Samtidigt hade det varit intressant att skriva i tredje person, för då hade jag kunnat kommentera vad Johan tänkte och kände och ge någon kryptisk ledtråd om vad männen hade för avsikter. Jag har också funderat lite över tiden, om jag skulle skriva i nutid eller dåtid. Jag bestämde mig hur som helst för dåtid, eftersom jag ville att Heidi skulle kunna kommentera händelseförloppet litegrann. Senare i berättelsen skulle jag då till exempel kunna skriva: ”jag visste det inte då, men fem månader senare skulle...”.