gemenerochversaler.blogg.se

Vad lärde du dig av de reportagen vi läste? Vilka drag ”lånade” ni? Var gärna detaljerad!

Jag lärde mig hur ett reportage är uppbyggt, hur man kan börja, hur man kan avsluta och hur man kan skriva i själva reportaget. Eftersom vi mejlade till Denise Rudberg så fick vi svar på våra frågor, men vi visste inte hur vi skulle lägga in miljö- och personbeskrivningar. Vi kunde inte skriva någon miljöbeskrivning där hon var med som person, och vi kunde inte heller skriva om hur hon var, till exempel ansiktsuttryck, typiska rörelser hon gjorde när hon svarade på våra frågor eller ett ord hon använde särskilt ofta. Därför var det väldigt bra att vi var på Bokmässan samtidigt som hon, så att vi kunde använda miljö- och personbeskrivningar därifrån. 

I många av de reportage vi läste (mest från tidningen Skriva) så fanns det en förstasida där det var en bild på författaren, och en ingress. Detta lånade vi. Här fick vi till exempel idéer på hur vi kunde skriva ingressen. Vi lånade också idéen med att det är bra med en miljöbeskrivning i början. Att läsa reportagen gjorde också att vi fick lite inspiration till hur vi kunde skriva emellan frågorna, så att det inte skulle bli så mycket ”fråga-och-svar-stil”. När vi läste reportagen och analyserade dem, lärde jag mig också att skribenten inte ska märkas av särskilt mycket. Istället ska man som läsare själv kunna känna att man nästan är där. Jag lärde mig även hur viktigt det är att det inte bara är text, utan att man har med citat, faktarutor, bilder och så vidare. Från tidningen Skriva lånade vi exempelvis idéen om att det kan vara kul att ha ”författarens bästa skrivtips”, för i Skriva finns det ofta det i anslutning till ett reportage, och jag tycker att det är roligt att läsa. I en artikel är det bara text, och kanske även en bild, men eftersom att reportage ofta är långa så förstår man verkligen vikten av att ha med bilder och faktarutor. När vi läste reportagen i Skriva lånade vi också idéen om att ha en liten kvadrat i slutet av reportaget för att verkligen visa att reportaget är slut.

Hur valde ni att inleda? Vad ville ni åstadkomma med just denna början? Vad valde ni bort? Resonera med hjälp av exemplen på olika inledningar och jämför med er egen.

Vi valde att inleda med en miljöbeskrivning från Bokmässan, eftersom att både Denise Rudberg och vi var där i år. När vi ännu inte visste att vi skulle på Bokmässan, tänkte vi börja med en miljöbeskrivning från Denise Rudbergs bok ”Tillsammans”. Det kändes dock lite roligare att börja med en miljöbeskrivning från Bokmässan, eftersom vi var där och då kunde få in lite hur Denise Rudberg verkar som person. Men också vad hon sa när hon var där. Det kändes mer levande och mer på riktigt när vi skrev en miljöbeskrivning från Bokmässan, istället för att försöka beskriva en miljö från en bok, där ingen av oss varit.

En fördel med att vi tog med en miljöbeskrivning från Bokmässan, tror jag, är för att många som är intresserade av böcker har varit där, och därför kan känna igen sig i känslan av att det är hög ljudnivå, trångt och att man köper mycket böcker. I slutet av vår inledning har vi skrivit: ”kan man skymta Denise Rudberg som ler och redan har börjat signera böcker”. Detta tog vi med för att man skulle förstå att Denise Rudberg verkar vara en glad och trevlig person, som tar sig tid att träffa sina beundrare.

En del inledningar börjar med en beskrivning av författaren, till exempel: ”Det är något märkligt med Nina Björk, något nästan magiskt. Som om hennes skrift var förtrollad. Som om den bar på superkrafter...” (Tidningen Skriva, nr 7, 2012). Andra reportage börjar med ett uttalande eller citat: ”’Det här borde jag skriva en bok om!’ Känner du igen det uttrycket, från någon som har varit med om något spektakulärt? Kanske någon som haft en riktigt trasslig uppväxt, tagit sig ut ur ett missbruk, och nu äntligen kommit på fötter?” (Tidningen Skriva nr 2, 2013). Många reportage börjar med en miljöbeskrivning av området där reportern befinner sig. De flesta reportage börjar dock med att skribenten är påväg till författaren, till exempel: ”Tåget mellan Göteborg och Stockholm. Sömniga villaförorter, granskog och ensliga parkeringsplatser invid banvallen.” (Tidningen Skriva, nr 6, 2012), medan vi istället redan är på samma ställe som författaren, alltså på Bokmässan.

Ingresserna innan själva reportaget i tidningen Skriva väcker intresse, precis som inledningarna gör. I ingressen står det alltid någonting som man blir nyfiken på, någonting som man vill veta mer om. Sedan nämns en liten beskrivning av författaren, någonting som är typsikt honom eller henne, och sedan finns alltid författarens namn med. Till exempel ”Att skriva är ett hårt jobb, men också något mycket mer. För bakom tekniken, verktygen och hantverksskickligheten måste det finnas en vision. Glömmer man det kan det få ödesdigra konsekvenser. Monika Fagerholm vet av egen erfarenhet”. Den här ingressen väcker en fråga: ”Vadå för ödesdigra konsekvenser?” Det vill jag läsa mer om! Här finns det absolut någonting som man blir nyfiken på. Man får också veta att den här författaren har erfarenheter, och hennes namn står också med.

Vi hade också en liten ingress på ”framsidan”. Där skrev vi: "En kreativ författarinna som skriver på två böcker samtidigt och precis har släppt den nya succéromanen ’Bara tre kan leka så’. Vi pratar självklart om Denise Rudberg.”, och vi har också "Två böcker på språng" som rubrik. Detta är för att det är ganska häftigt att Denise Rudberg skriver på två böcker samtidigt. Det tyder på att hon skriver mycket, att hon är en mycket aktuell författare och att hon är kreativ. Att hon skriver två böcker på en gång gör en imponerad, och förvånad. På framsidan ville vi ge en kort beskrivning om vem reportaget handlar om, vad författarinnan gör och vad hon är aktuell med.

Är det viktigt med språkriktighet, d.v.s. att skriva korrekt, i ett reportage? Resonera med hjälp av exempel ur det egna reportaget och andras. Jämför med andra texttyper, både journalistiska texter och skönlitterära.

Det är inte riktigt lika viktigt att skriva korrekt i ett reportage som i till exempel en artikel, även om det fortfarande är viktigt! I en artikel vill man mest ha objektiv, korrekt, lättförståelig fakta som är enkelt upplagd. Man vill dessutom ha ett korrekt språk eftersom man mer är ute efter informationen, men i ett reportage svävar man ut mer i beskrivningar och reflektioner. I skönlitterära texter, som till exempel en novell, kommer man närmare personerna och det är mer beskrivningar. Noveller och reportage är ganska lika, eftersom att det finns miljö- och personbeskrivningar i båda, men också för att syftet med båda texttyperna är att underhålla. Reportage är lite mer fria än artiklar. Däremot är det bra om det inte är några stavfel eller särskrivningar, för det kan människor störa sig väldigt mycket på, eftersom att det ser oproffsigt ut om det finns många av dem.

I vårt reportage har vi skrivit i stort sett korrekt, och i reportagen jag har läst så har det varit likadant. I ett reportage kan man vilja återge författaren på ett visst sätt, eller skapa en bild hos läsaren, och när man då citerar författaren kanske man använder ett språk som inte är helt korrekt. Man kan skapa en viss stämning genom att använda ett språk som är lite mindre korrekt.

Utformning: Berätta hur ni tänkte om spalter, typsnitt, bilder, inforutor, rubriker m.m. Motivera utifrån läsarens perspektiv. 

Vi ville ha spalter, eftersom att det då blir mer luft och därmed blir det mycket lättare att läsa. Dessutom ser det proffsigare ut! Vi valde typsnitt 12, och Times New Roman. Jag tycker själv att det är väldigt behagligt att läsa i det typsnittet. Bokstäverna i Times New Roman har små ”fötter” sig emellan, och därför ser typsnittet ”mjukare” ut. Bokstäverna i Times New Roman hänger alltså ihop lite bättre än vad de gör i till exempel ”Helvetica”. Helvetica ser ganska stelt och tråkigt ut.

Vi valde tre bilder, en på framsidan och två inne i själva reportaget. Först skrev vi bara texten, och då såg det väldigt tråkigt och enkelt ut. Det blev genast mer livfullt när vi lade in lite bilder, inforutor och underrubriker. Om det bara är en lång text utan någonting mer än bokstäver, ser det väldigt entonigt och tröttsamt ut, och många skulle nog hoppa över hela reportaget. Har man lite bilder och inforutor kan man i alla fall få fram en del av det man vill säga, eftersom att det är roligt att läsa faktarutor och liknande. Bilder är bra eftersom att det då blir ett litet avbrott i texten, och det blir lite luftigare. Vi valde också att ha med ”Denises 3 tips till dig som vill blir författare”, eftersom att sådant är kul att läsa. Något annat som gör texten mer lättsmält och rolig att läsa är citat. Innan jag börjar läsa ett reportage tittar jag alltid igenom citaten. Verkar personen i reportaget säga intressanta saker? Väcker citatet frågor? Om citatet verkar intressant, så vill jag läsa själva reportaget också. Underrubriker är också bra, för när jag ska läsa ett reportage läser jag igenom underrubrikerna först för att se om det är någon underrubrik som särskilt fångar min uppmärksamhet. Dessutom blir det mer luft i texten också. 

Hur använde ni den respons som ni fick? Eller fick ni själva syn på sådant som kunde utvecklas och förbättras? Ge exempel på vad ni förändrat under arbetets gång och varför ni gjorde dessa förändringar.

En synpunkt i responsen var att vi kunde förklara vad ”Chick Lit” är, eftersom att alla kanske inte vet det. Därför skrev vi till detta. Sedan påpekade vår responsgrupp att vi kunde skriva vem som hade sagt citatet under citatet som vi förstorade, så det gjorde vi med. Vi fick själva syn på en del saker också, några för varje gång vi läste igenom reportaget. Dels lite stavfel, men också om det fanns några formuleringar som lät konstiga, meningar som var lite för korta eller lite för långa, om övergångarna lät konstiga och så vidare. Till exempel på ett ställe, var det väldigt korthugget mellan meningarna, så där försökte vi skriva ihop bättre övergångar så att meningarna hörde ihop mer. Vi fick även flytta runt faktarutan, citatet, bilderna och inforutan en hel del. Till exempel hade vi ingen bild i faktarutan från början, men det lade vi in eftersom att det såg roligare ut då. Sedan hade vi placerat inforutan på ett ställe och en bild på ett annat ställe på sida två, men när vi skrev till lite text blev det väldigt tomt på grafik på den övre delen av sidan, så då fick vi flytta på bilden.