gemenerochversaler.blogg.se

Jag tycker att det mest intressanta, och imponerande, var att de tre journalisterna orkade nysta i fallet med männen som blivit bortförda till tortyr i Egypten från Sverige trots att journalisterna inte hade mycket att gå på. Jag tycker också att det var intressant hur Sverige hanterat allt det här med bortförandet av männen, eftersom vårt land anses vara så bra. Det var även fascinerande det Lena Sundström berättade om att man kan se på hår vad man har gjort eller varit i sitt liv, och hemskt att höra om hur en del människor bara försvinner för att sedan komma tillbaka efter ett år eller så. Det är ganska obegripligt att tänka på hur en del människor behandlas, eller behandlar andra, här i världen. Och precis som Lena Sundström också nämnde, så är det ganska svårt att ta till sig av det här (tortyr, försvinnanden), eftersom det känns så avlägset.

Lena Sundström pratade om hur hon själv hade fått börja nysta i det här fallet, vilket jag tycker verkar intressant. Det skulle vara spännande att skriva något som är kopplat till fakta på det sättet som hennes bok är. Kanske inte till den graden, men åt det hållet i alla fall. Lena Sundström sa också att många författare misslyckas med att få sina dialoger verklighetstrogna, men jag har också läst att dialoger lätt blir för långa och utdragna och inte tillför någonting till historien om man strävar för mycket efter att de ska vara verklighetstrogna. Dialoger är svårt att skriva tycker jag, och även om hon bara nämnde det kort tycker jag att det är kul att fundera över. Under tiden Lena Sundström pratade, fick jag lite idéer till mitt eget skrivande eftersom bortförandet av männen faktiskt har förekommit i ett land som Sverige och det verkar som att det finns massor av andra, liknande historier. Om Sverige inte har klarat ut den här händelsen, vad finns det mer vi inte skulle vilja ta tag i då?

Det här med försvinnanden, tortyr och länders mörka hemligheter är ett obehagliga ämne och det väcker många tankar och känslor, men det var underhållande och mycket fängslande att lyssna på Lena Sundström.